Jessica McLellan Stilla hem en blogg om medberoende - Det finns bara en röst värd att lyssna till
Skip to content
Okategoriserade

När livet känns orättvist -acceptera orättvisa, förändra eller ska vi gå?

Att lämna en orättvis situation
Ibland är rätt sak att göra att lämna en situation som jag inte upplever är rättvis.

Att släppa taget – eller acceptera orättvisa

En av de saker i mitt liv som tagit mest energi är när jag upplevt orättvisa. Samtidigt som jag har haft svårt att acceptera orättvisa. Jag har velat att verkligheten ska se ut på ett sätt som den inte gjort. Det har varit i relationer, på arbetsplatser och andra situationer jag befunnit mig i där jag inte kunnat acceptera orättvisa. Jag har haft ett mönster att stanna kvar i situationer längre än det varit bara för mig. Jag har dessutom försökt förändra verkligheten. Ibland har det varit klokt. Andra gånger inte. Oftast inte faktiskt. Det har många gånger lett till att jag utsatt mig själv för onödigt lidande och onödiga risker. Jag har valt att gå in i kamp när det inte varit min kamp. Samtidigt har jag försökt att förändra sådant som inte varit min sak att förändra.

Sinnesrobönen – säger den att jag ska acceptera orättvisa?

“Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.” Sinnesrobönen en kristen bön som skrevs av Reinhold Niebuhr 1926. Den berör många. En del hänger upp sig på ordet gud. Tänker att det där är inget för mig “Jag är inte religiös, jag tror inte på Gud.” Det har varit så provocerande för vissa att man valt att ta bort ordet gud i vissa sammanhang.

Så låt oss titta närmre på Sinnesrobönen. Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra. Betyder det att jag ska acceptera orättvisor och inte inte bry mig? Nej, det gör det inte. Det betyder att jag för att uppleva sinnesro behöver acceptera verkligheten precis som den är. Det betyder inte att jag behöver gilla situationen som den är. Men jag behöver släppa kampen om min önskan att verkligheten ska se ut på ett annat sätt. När jag går in i full acceptans och ser verkligheten som den är. Då uppstår en känsla av lättnad. När lättnaden uppstår frigörs energi och kraft. Den kraften kan användas till att utforska vad som är klokt att göra. Ibland är det att lämna situationen, ändra mitt förhållningssätt eller faktiskt förändra den. Vad är ditt mönster? Oavsett vad du brukar göra. Reflektera över om du kan utmana dig genom att göra på ett annat sätt nästa gång.

Att acceptera det oacceptabla

Föreställ dig att du lever i en relation där din partner får ständiga utbrott, han eller hon skriker ofta på dig. Du upplever att du blir orättvist behandlad. Det känns som om att du går på äggskal. När kommer nästa attack? Här är det lätt att gå vilse. Om du inte säger ifrån, är det då att acceptera att bli behandlad illa? Det kan det vara. Om du väljer att stanna kvar utan att på något sätt agera så kan det se ut som att du accepterar situationen som den är och att bli illa behandlad? Är det då rätt att säga ifrån? Det kan det vara. Men det kan också vara att utsätta dig för fara. Utifrån sett så kan det tolkas som att du accepterar att bli illa behandlad. Vad andra kanske inte ser eller vet är att du inser att det finns risker med att konfrontera. Därför väljer du att i det dolda göra en plan för att lämna din partner.

Så vad behöver accepteras i den här situationen? Jag tänker att inledningsvis är det att acceptera att verkligheten ser ut som den gör. Även om jag önskar att min partner betedde sig på ett annat sätt. Här är det vanligt att vi fastnar i att min partner borde göra annorlunda. Som medberoende är det vanligt att vi vill förstå vår partner. Men det spelar ingen roll hur mycket vi tycker vår partner borde vara annorlunda. Verkligheten är att han eller hon inte gör som vi önskar. Det behöver vi acceptera. Vi behöver inte acceptera orättvisa.

Det här är ofta det första steget till acceptans vi behöver ta om vi lever i en relation som inte är bra för oss. Vi har troligtvis gått in i normaliseringsprocessen. Som du kan läsa mer om i tidigare blogginlägg.

Du har alltid tre möjligheter till sinnesro

  • Acceptera situationen som den är
  • Förändra situationen
  • Lämna situationen

Inledningsvis kan det här såklart kännas provocerande. För det är inte alltid vi upplever att vi kan välja. När verkligheten är som svårast. En älskad dör. Ett barn är i missbruk. Min partner som jag älskar så mycket behandlar mig inte väl. När det känns som att inget av ovanstående är möjligt. Då är det första steget att acceptera att jag just nu inte kan acceptera verkligheten som den är. Kan du tillåta dig det, så brukar det så småningom öppna upp till att du kan gå vidare med med något av ovanstående val.

Civilkurage eller acceptera det som inte är ok

Om vi är ute på stan och går och ser två väktare som oprovocerat ger sig på en man. Ingen annan är i närheten. Det du ser är inte rättvist och naturligtvis inte ok på något sätt. Så vad kan du göra här? För det första skulle du förstås kunna kliva in i situationen och försöka avbryta det som händer. Med risk för att du själv blir utsatt för väktarnas oprovocerade våld, dessutom finns det en risk att de kommer att lägga skulden på dig. Du kan välja att passera, göra en anmälan i efterhand. Du har också ett val att låtsas som att du inte ser något och bara gå förbi. Så vad behöver du acceptera i den här situationen? Är det att väktare är oprovocerat våldsamma? Nej. Är det att verkligheten ser ut så att väktare kan vara oprovocerat våldsamma? Ja.

Att du när du ser något som inte är ok och inte agerar på en gång. Så behöver inte det betyda att du tycker att det som sker är ok. Det betyder inte att du accepterar orättvisa. Här skulle det vara lätt att fastna i att väktarna borde agera annorlunda. Ja, det borde de ha gjort. Men verkligheten är att de gör något som inte är ok. Genom att acceptera att verkligheten ändå ser ut som den gör. Istället för att fastna i att de borde agerat annorlunda. Så frigör jag kraft för att bestämma vad det bästa jag kan göra för att förändra det på sikt? Kanske är det att där och då ringa polisen. Kanske göra en anmälan till vaktbolaget. Det finns med säkerhet fler saker du skulle kunna göra.

Sinnesrobönen för medberoende

Avslutningsvis vill jag dela med mig av sinnesrobönen för medberoende. Den är en fin påminnelse när vi sitter fast i att en annan människa borde agera annorlunda.

Ge mig sinnesro att acceptera de människor jag inte kan förändra. Mod att förändra den människa jag kan och förstånd att inse att den människan är jag.

 

Inlägg

Var ska vi börja någonstans?

Var ska vi börja någonstans?

Ibland växer man ifrån varandra

Vi har väl alla en dröm om att vårt familjeliv ska vara lyckligt och vara i alla våra år. När vi träffar våra respektive, flyttar ihop och skaffar oss barn tillsammans. Men ibland blir det inte riktigt så och det är ju ingenting som vi egentligen vet varför det inte blir så bra i slutändan. Ibland kanske man skaffar sig sin familj lite för tidigt eller för fort. Eller så växer man bara åt olika håll och inte passar ihop längre. Det kan innebära både skilsmässa och vem som barnen ska bo hos. Och det är en jobbig process att gå igenom. Och var ska vi börja någonstans för att allt ska gå rätt till och att alla blir nöjda?

Var ska vi börja någonstans?

När man kommit så långt att man bestämt sig för skilsmässa så skickas en ansökan in till tingsrätten att äktenskapet ska upphöra. Men det är efter det som allt det där jobbiga börjar och är man inte överens så kan man behöva hjälp. Det är många saker som ska fungera för alla parter och speciellt för barnen. För det är ju inte barnens fel att föräldrarna inte längre kan bo tillsammans längre. Och då kan man ta hjälp av Advokat vårdnadstvist för att både få råd och hjälpa till med allt runtomkring.

En sak som kan vara jobbig när man går skilda vägar är en bodelning. Om man är överens är det ju inga problem, men det kan finnas saker som ni har tillsammans som bägge vill ha. Att få hjälp med det av en advokat kan då hjälpa till för att allt ska bli rättvist. Och en sån stor sak är till exempel om någon vill bo kvar i er bostad som ni har tillsammans. En i familjen kanske vill ansöka om kvarsittanderätt i bostaden. Denna ansökan ska skickas till tingsrätten.

Så för att allt ska gå rätt till med er skilsmässa, barn och boende är det bättre att ta hjälp vid behov.

Okategoriserade

Att känna sina känslor – finn din inre kompass

Att känna sina känslor - tillgång till din inre kompass
Att ha tillgång till och känna sina känslor är vägen till att välja rätt väg för just dig. När hjärtat sjunger är du på rätt väg.

Tänk efter eller känn efter?

Hur gör du när du ska ta beslut? Tänker eller känner du efter? Att tillåta sig att känna sina känslor kan vara den bästa guidningen till rätt beslut. Många av oss har fått lära oss att tänka oss fram till beslut, vi ska väga för- och nackdelar. Kanske har vi tidigare valt tokigt när vi låtit våra känslor styra. Jag tror att det är en vanlig missuppfattning att våra känslor styr oss fel. Jag tror snarare att vi blivit “felprogrammerade” när det gäller att känna och tolka våra känslor. Se tillbaka på din barndom. Var det några känslor du inte tilläts att känna. Kanske var det några känslor som belönades eller bestraffades på något sätt när du var barn?

Hur kan vi bli felprogrammerade?

Det är inte helt ovanligt att vi när vi var barn var med om att vissa känslor inte uppskattades eller till och med inte tolererades. Tänk dig ett litet barn som blir argt. Om föräldrarna då blir arga tillbaka. Skriker till barnet att det ska gå in på sitt rum. “Kom tillbaka när du är glad och trevlig”. När det här händer lär sig barnet att om jag känner ilska blir andra arga på mig och jag blir ensam, jag får inte vara med. Det här kan leda till att jag i vuxen ålder inte tillåter mig att känna ilska. Hur kan det ställa till problem? Jo, genom att vi inte agerar på ilska som det är tänkt att vi ska göra. Ilskans verkliga funktion är att tala om för oss att någon klivit över våra gränser. Om du inte tillåter dig att känna din ilska är det troligt att låter andra kliva över dina gränser.

Måste jag agera på mina känslor?

Nej, du behöver inte agera utifrån dina känslor. Det du behöver göra är att känna dina känslor, bekräfta att du har dem. När du tillåter dig att känna det du känner gå igenom känslan. Så småningom märker du att känslan klingar av. Föreställ dig att du är rädd för att åka hiss. Senast du åkte hiss så fastnade den. Du satt där i två timmar innan du kommit. Där och då var paniken på väg flera gånger. Du visste inte hur lång tid det skulle ta innan någon släppte ut dig. Nu har du blivit rädd för att åka hiss. Tänker om du fastnar igen. Innan incidenten när du fastnade så har du åkt hiss över 10.000 gånger utan att fastna. Men det har aldrig varit förknippat med starka känslor. Så det du blir påmind om när du ska åka hiss nu är att “det är farligt, jag kan fastna”. Låt den sunda vuxna i dig här ta den rädda delen i handen och åk hiss igen. Tillåt dig att känna rädslan. Bekräfta dig själv i att det är ok att vara rädd.

Varför är det viktigt att känna alla sina känslor?

När vi inte tillåter oss att känna alla våra känslor är jag övertygad om att det får konsekvenser. Återhållen ilska och rädsla sätter sig i kroppen. det ger på sikt konsekvenser. Det kan leda till spänningsvärk, högt blodtryck och andra fysiska åkommor. Vi agerar utifrån anpassning istället för att agera utifrån vår sanna vilja. Om du tillåter dig att känna det du känner i varje situation och sedan börjar leva efter det så kan du skapa det liv just du är ämnad att leva. Vad gör dig glad? Gör mer av det! Vad gör dig arg? Utforska det, här kan det finnas ledtrådar till att du anpassat dig efter andra och inte skyddat dina gränser. När du är ledsen, tillåter dig du att vara ledsen? Eller gör du allt för att avleda dig själv?

Att bli sin egen bästa förälder – att känna sina känslor

När man tillåter sig att känna alla sina känslor så får man den bästa guidningen i livet. Att bli sin egen bästa förälder betyder att jag bekräftar och accepterar alla känslor. Jag tillåter mig att känna det jag känner utan döma eller kritisera mig själv. Det betyder att jag agerar ut alla mina känslor. I mitt inre får allt finnas. Om du känner ett behov av att andra ska förstå och se dig kan det vara en god idé att börja träna på att ge dig själv förståelse och acceptans. Detta kan du träna med att skriva kärleksbrev till dig själv. Läs mer om det här https://sverigesbastaforetag.se/2022/10/28/ovning-sjalvmedkansla-varfor-ar-det-viktigt-att-vara-snall-mot-sig-sjalv/

 

Okategoriserade

Vad händer 2023

Planer

Nytt år och det är dags att börja ta tag i vardagen igen. Nu har vi haft ledigt under jul och nyår, eller många i alla fall. Vi har ätit julmat, nyårsmat och kanske avgett nyårslöften. Och i år starta årets första dag på en söndag. Och här i Sverige så är 2023 ett kungligt jubileumsår.

För den sjätte juni är det hela femhundar år sedan som Gustav Vasa blev vald till Sveriges kung. Och den femtonde september är det femtio år sedan som vår nuvarande kung Carl XVI Gustav tillträde den svenska tronen. Alltså den dagen 1973.

Undrar hur många det är som sitter och planerar sitt år framåt. Eller åtminstone planer på vad man vill göra under året. Man tänker på vad man gjorde förra året vid vissa tidpunkter, vad man kunde gjort annorlunda eller bättre. Eller om det var perfekt. Varför inte skriva upp allt i en bok när man kommer ihåg det för när man är i ett speciellt humör så kanske det behövs lite påminnelse eller en stund för sig själv att tänka och planera. Det är något som jag har gjort ett tag nu och som jag uppskattar. Jag kan sätta mig och bläddra i boken och se vad jag gjorde på semestern och vad jag ska göra nästa semester plus lite mer. 

Inlägg

Vart ska du flytta?

Vart ska du flytta?

Vart du än ska

Visste du att du kan få hjälp med din flytt även utanför Sveriges gränser? Jag trodde att man behövde flytta och ordna allt själv, men så är inte fallet. Du kan åka i din privata bil med det du behöver till ditt nya land, men övriga saker och möbler kan du få hjälp med.  Så vart ska du flytta? Du behöver ju inte flytta till något annat land utan till en annan stad här i Sverige. Eller varför inte bara runt hörnan.

Vart ska du flytta?

Det finns en flyttfirma som har kontor både i Stockholm och Helsingfors som heter Grabbarna Flytt. Dom har lång erfarenhet både när det gäller packning, flytt, packa upp, kasta men också flyttstädning. Dessutom har dom magasin där du kan förvara både möbler och saker du inte kan ta med dig vid din flytt i olika storlekar beroende på vad du vill magasinera.

Vart ska du flytta?

Visst är det kul att flytta till något nytt, men innan man kommer så långt så måste man ju packa ner allt. Och det tar längre tid än vad man tror. Och att veta hur många kartonger och material man behöver är omöjligt att räkna ut. Grabbarna Flytt kan antingen låna ut kartonger och material eller så kan dom hjälpa dig med packningen. Då slipper du tänka på allt det där och bara rensa ut det som du ska kasta eller magasinera.

När man flyttar in sin nya bostad så är den ren och fräsch, och det är något som du också behöver göra med den bostaden du lämnar. Och eftersom du har flyttat så är alla rengöringsmedel och trasor nerpackade. Men det är lätt ordnat. Skriv in flyttstädning på din förfrågan så ordnar Grabbarna Flytt det. Allt blir rent från damm och smuts från golv till tak och också fönstren. Då detta är en tjänst så kan du ta del av rut-avdraget. Det är femtio procent av den totala kostnaden som kan dras av och den får du hjälp med innan du ska betala.

Gå in och få en gratis offert till dig med det du vill ha hjälp med!

Inlägg

Planera en konferensresa

Planera en konferensresa

Det är lättare om man tar hjälp

När vi reser antingen utomlands eller någonstans i Sverige med familjen är det inte lika mycket att tänka på. Man vet vad alla tycker om och hur alla vill ha det. Men när det gäller en konferensresa så blir det lite mer avancerat och man måste tänka på många fler. Och att planera en konferensresa med sitt företag kräver att du planerar lite mer så att både företag och dom som är med får en så bra upplevelse som möjligt. Men det finns professionell hjälp att få till det och det från början till slut. Allt från resa, hotel, upplevelser och besök på olika ställen. Beroende på vad ditt företag arbetar med.

Planera en konferensresa

När ni bestämt er för att åka på konferensresa så börjar man nog att fundera på var man ska åka. För vissa företag kanske det är enkelt att bestämma då företaget har någon anknytning till något annat land. Men var åker man om man inte har det? Det beror lite på när man tänkt att åka också – på våren eller vintern. Till en stad eller vill man att personalen ska få njuta lite av värme samtidigt som man jobbar lite?

Planera en konferensresa

När man bokar en resa med företaget så vill man att alla ska få samma information så att inget missas. Förutom tur och retur resa, boende, transfer och flygskatter ingår också ett verktyg som alla kan ha på sin mobil. Där ser man alla tider, biljetter och all planering för hela resan.

Avdrag för företaget

För att ni ska kunna kalla det för en konferensresa och kunna dra av för den måste varje dag på resan innehålla sex timmars arbete. Och allt måste sedan sparas ifall det ifrågasätts. Inte bara kvitton utan spara till exempel på program och broschyrer som ni kan lägga åt handlingarna.

Ingen resa är lik den andra och det beror på att dom skräddarsys efter allas önskemål. Det kan bero på ifall ni ska åka och besöka någon fabrik eller affär. Eller om ni ska träffa någon leverantör. Men det finns också timmar kvar på dygnet där ni kan boka upp er på någon restaurang eller show.

Lång erfarenhet och bra priser

För att få den bästa resan följer en representant med på hela resan och hjälper till med det ni behöver. Alla har lång erfarenhet och har också kontakt med sina leverantörer så att ni får bästa pris på resan. Här finns inga mellanhänder.

Ta kontakt med företaget och börja planera er resa så att ni kan utnyttja timmarna till något bra. Både när det gäller företagets tider och lite privattid med sol, skidor, restaurangbesök eller vad ni vill uppleva. Då får ni en resa som ni alla både kommer ihåg och kanske också får med er lite souvenirer ifrån. Minnen är alltid kul att ha och av erfarenhet så pratas det länge om dom. Även idag ! Och då var det många år sedan som jag åkte på en resa med företaget. Det kan inte vara bättre.

Okategoriserade

Det var aldrig mitt fel – idag ser jag min del

Varför blir jag illa behandlad? Är jag på fel ställe?
När vi lär känna oss själva och lever efter våra egna värderingar så känner vi när vi är på fel väg. Den enda som kan och ska ta ansvar för det är jag själv.

När andra inte behandlar dig med respekt

Varför blir jag illa behandlad? Är det mitt fel? Nej, det är det aldrig. Det troliga är att du har en del i det, troligtvis inget du är medveten om eller medvetet har bjudit in till. Här vill jag dock förtydliga, det finns alltid situationer som du inte har kunnat påverka. Som barn hade du förmodligen inget val. Till en början föddes du in i den familjen du kom till. Under tiden du växte upp kanske du blev illa behandlad. Medan du växte upp kunde du inte lämna och byta familj.

Tillåt dig att se när du blir behandlad illa

Även som vuxen hamnar du i situationer som du innan inte kunnat förutse och inledningsvis inte heller har en del i. Det jag pratar om här är när vi stannar kvar i situationer och relationer där andra inte behandlar oss väl och samtidigt tar vi kanske på skuld för det. Vi behöver lära oss att se när vi inte blir behandlade rättvist och efter det se om det är dags att kliva ur en situation eller relation för att skydda oss själva. Det ansvaret kan vi aldrig lämna över till andra.

På en arbetsplats

För ganska många år sedan nu var jag på en arbetsplats med ett ledarskap som inte var bra för mig. Samtidigt som de värderingar som fanns på arbetsplatsen krockade med mina egna värderingar. Jag hade dessutom en chef som inte behandlade mig på ett schysst sätt. Medan jag samtidigt hade en tuff period i mitt privatliv. Slutligen ledde det till att jag fick en utmattningsdepression. Idag är det tydligt för mig hur jag körde över mig själv genom att vara på en arbetsplats som för det första inte var bra för mig och för det andra tillät jag att andra behandlade mig illa. Samtidigt som jag hade en kärleksrelation där jag lät mig behandlas på ett sätt som jag sedan dess aldrig skulle tillåta igen.

Varför stannade jag?

Så varför stannade jag så länge på den här arbetsplatsen så att jag till slut blev sjuk?  Min medberoendeproblematik gjorde att jag, trots att jag blev behandlad illa så kände jag under tiden en lojalitet till min arbetsgivare. Att slutföra mitt uppdrag var något jag under tiden kände ansvar för. Så småningom trodde jag att ledningen se hur det stod till och göra något åt det. Det hände inte så länge jag kvar. Men faktiskt inte så långt efter. Idag kan jag se att min del i situationen var att stanna kvar, inte skydda mina gränser. Läs mer om att skydda sina gränser här. Vid den här tiden i mitt liv hade jag börjat få syn på vad jag hade för värderingar. Vad jag tyckte var viktigt och vad jag ville göra med mitt liv.  Jag hade påbörjat mitt tillfrisknande och börjat ana att jag kanske inte var till för alla andra. Jag började förstå att jag var den viktigaste personen i mitt liv. Men där och då hade jag inga sätt att stå upp för mig själv på ett sunt sätt.

Att gå från ett arbete eller till ett nytt?

Många gånger har jag fått hör att man ska gå till ett nytt arbete inte från det gamla. Jag håller inte med. För mig är inte det alltid sant. Varför ska jag tillåta att bli illa behandlad  och dessutom må dåligt när jag går till jobbet? Ibland är vi på arbetsplatser som vi behöver skydda oss från. Arbetsplatser som för det första bryter ner oss och därpå kanske gör oss sjuka. Det behöver inte betyda att det är en arbetsplats som är dålig för alla. Men allt passar inte alla. Först och främst har jag en skyldighet att lära känna mig själv. Jag behöver ta reda på vad som är viktigt för mig och vad jag trivs med. Ingen annan än du kan veta det.

Hitta dina värderingar och vad som är viktigt för dig

När jag hittat vad som är viktigt för mig är det dags att dessutom ta konsekvenserna av det. Det är inte alltid lätt. På vägen kan jag samtidigt uppleva att mina prioriteringar krockar. Jag behöver kanske inledningsvis möta mina rädslor. Kanske bär jag på gamla sanningar som tidigare passat mig men som till slut inte tjänar mig längre. Ett första steg att ta är att formulera vad som är viktigt för dig i ditt yrkesliv samtidigt som du kan reflektera över vad som ligger i din makt att förändra. Slutligen är det dags att bestämma dig för vad du vill förändra- Är det dags att byta arbete? Ska du våga ta klivet till det du drömmer om?

Tips på övning

Till en början kan du lista vad som är viktigt för dig. Så här skulle det kunna se ut:

  • Känna engagemang
  • Skälig lön
  • Känna mig trygg och uppskattad
  • Använda min kompetens
  • Flexibel arbetstid
  • Styra över när mina arbetsuppgifter ska utföras
  • Lediga helger

Nästa steg

Punkt för punkt gå igenom din lista och reflektera över dels hur viktig varje pun:kt är för dig. Efterföljande steg är att reflektera över hur väl du tycker att det uppfylls idag. Om det är till hjälp kan du använda en skattningsskala på t ex 1-10. Där 1 är lågt och 1o högsta värde. Då kan det se ut så här:

   Viktigt för mig   Viktigt Nuläge  Önskat läge
Känna engagemang 10 8 8
Skälig lön 9 8 9
Känna mig trygg och uppskattad 10 4 8
Använda min kompetens 9 2 8
Flexibel arbetstid 8 3 8
Styra över när mina arbetsuppgifter ska utföras 7 5 8
Lediga helger 8 9 8

När du har gjort den här inventeringen är det bara du som bestämmer om och vad du vill göra åt den.

Varmt lycka till med din kartläggning

Okategoriserade

Att leva sin dröm – Jag lever min med Stilla hem

Så här föddes Stilla hem

Stilla hem föddes ur en längtan att kunna erbjuda en plats för stillhet och lugn och ro. En plats där det finns möjlighet att höra sin egen inre röst.

Hösten 2015 satt jag och arbetade på bank. På nyheterna rapporterades det om hur folk drunknade i Medelhavet. Där och då insåg jag att jag kan inte sitta här och vända papper när folk dör. Sagt och gjort i juni 2016 lämnade jag bankvärlden för att ta ett friår. Nu skulle jag ta reda på vad jag skulle göra med resten av mitt yrkesliv.

 

Det första jag gjorde var att åka på en träningsresa till Rhodos. På Rhodos tog jag mig tid att meditera varje dag och fundera på framtiden. Här kom min vision. “Alla människor som föds på den här jorden ska leva ett rikt och meningsfullt.” Jaha, tänkte jag. Vad ska jag göra med det? Jag hade under de senaste åren börjat intressera mig för socialt arbete. Jag hade uppdrag både som kontaktfamilj och kontaktperson. Drömmen om en gård där jag skulle ta emot familjer med olika problem växte fram. Familjer jag kunde stötta i att leva ett meningsfullt liv. Att finnas tillhands och hjälpa för att utveckla sociala färdigheter. Dessutom såg jag framför mig att familjerna skulle få hjälp med terapi, samtidigt som de skulle tränas i sitt föräldraskap och dessutom få med sig färdigheter för att kunna hantera sina vardag.

Det första steget

En av de första sakerna jag bestämde mig för att göra var att läsa till samtalsterapeut.  Snart hade jag bestämt mig för en grundläggande psykoterapi utbildning med ACT-inriktning. I den ingick om man ville en specialisering på beroende och medberoende. Först tänkte jag att, nej, det är inget för mig. Jag ska inte arbeta med missbrukare och dessutom ville jag fokusera på att bli en ACT-terapeut. Ändå satt jag där den första lektionen på specialisering till beroende och medberoende. Där och då öppnades en ny värld för mig. Jag fick insikter i min egen medberoendeproblematik. Vill du läsa mer om det? Se mitt blogginlägg om hur jag fick syn på mitt medberoende.

Helt plötsligt fick jag ett språk för mig egen problematik med att ta överansvar utöver det sätta andras behov framför mina egna. Dessutom svårigheter med att veta vad jag själv känner och behöver. Men nästan alltid full koll på vad andra behöver. Här fick jag möjlighet att ta del av verktyg och teorier som hjälpte mig i mitt fortsatta växande.

Att möta egna klienter på Stilla hem

Under mitt andra år på utbildningen började jag ta emot träningsklienter. Jag älskade det. Det var fantastiskt att få möta människor i olika situationer. För det första att få ta del av deras livshistoria och samtidigt kunna möta och guida dem från där de befann sig. Det var alltifrån ångest och oros problematik, svårigheter på arbetsplatser och i kärleksrelationer, men också frågor rörande föräldraskap. Jag mötte människor som växt upp i dysfunktionella familjer och som kanske dessutom i nutid levde i relationer som inte var bra för dem. Att kunna  guida och vägleda dessa individer att lyssna till sitt inre så att de kunde hitta svaren och vägen framåt i sig var magiskt att få vara med om.

Att leda anhöriggrupper

Under hösten 2018 fick jag möjlighet att leda grupper för anhöriga till missbrukare och individer med psykisk ohälsa. Det var ett fantastiskt givande och lärorikt uppdrag som jag hade under fyra år. Samtidigt som jag lärde mig massor mer om medberoende. Vilka svårigheter och utmaningar det kan kan finnas när man är förälder, barn, syskon eller partner till någon med missbruksproblematik och/eller psykisk ohälsa. Så småningom  blev det tydligare och tydligare att de som verkade ha det svårast med sin medberoendeproblematik var de som hade med sig svårigheter från barndomen.

Alla var inte medvetna om att de bar med sig svårigheter från sin barndom men för andra var det tydligt. Det behöver inte vara en tydlig missbruksproblematik eller svår psykisk ohälsa. Den gemensamma nämnaren jag kan se är att man tidigt i sin barndom av olika anledningar lärt sig att sätta andras behov före sina egna, kanske har man stängt av sina känslor, lärt sig att ta hand om en förälder eller syskon.

En egen mottagning i Täby

Våren 2021 öppnade jag min egen mottagning i Täby. Till att börja med kom det ett par klienter i veckan. Sakta men säkert har verksamheten vuxit. Idag tar jag emot klienter i olika åldrar och med olika problematik. Jag erbjuder samtalsterapi, föräldrastöd och medberoendeterapi. På Stilla hem erbjuder jag också gruppträffar för anhöriga. Det har inte alltid varit lätt. Det har inte varit en spikrak väg. Ofta har jag tvivlat, ibland har jag velat ge upp.

Idag är jag så tacksam att jag slutligen arbetar med det jag älskar och känner mig ödmjuk inför alla klienter som kommer till mig och blir hjälpta.

Okategoriserade

Normaliseringsprocessen gör att det är svårt att lämna en kärleksrelation som inte är bra för mig

Finns det något enkelt svar på varför det är så svårt att lämna någon som inte är bra för mig?

Normaliseringsprocess
Är det rädslan för att vi aldrig mer ska få känna det vi har känt med vår partner som gör att vi inte lämnar? I normaliseringsprocessen tillåter vi att andra kör över våra gränser.

Ja och nej vill jag svara på den frågan. Å ena sidan så finns det lika många svar på den frågan som det finns relationer som inte är bra. Men å andra sidan så kanske likheterna ligger där under ytan. Om du är medberoende är det vanligt att du har svårt att vara ensam. Du kan till och med vara rädd för att vara ensam. Det kan innebära att du hellre lever i en dålig relation än att vara själv. Har du gått in i en normaliseringsprocess så kanske du inte ens är medveten om att du lever i en relation som inte är bra för dig. Men jag tänker ändå att den vanligaste anledningen till att vi stannar i en dålig relation är att vi ännu inte gett upp hoppet om att vår partner ska förändra sig…

Att vänta på förändringen

Kanske är det jag kommer att säga nu som att slå in öppna dörrar. Men det tål att sägas igen och igen. Din partner kommer förmodligen inte att ändra på sig. Om han eller hon gör det så är naturligtvis fantastiskt. Men den goda nyheten är att du behöver inte vara kvar och stå ut i relationen under tiden. Gå ut och lev ditt liv. Kommer förändringen hos din partner så är jag säker på att ni hittar tillbaka till varandra om det var meningen att det skulle vara ni. Jag vet att det kan vara skrämmande.

Början av relationen var som en dröm

Låt mig ta ett exempel på hur det kan vara. En kvinna träffade en man för lite drygt ett år sedan. De blev blixtförälskade och flyttade ihop ganska snabbt. Äntligen fick kvinnan uppleva att hon blev sedd på riktigt, hon blev bekräftad och uppskattad för den hon var.  Den första tiden var de ofta ute på restaurang och drack vin tillsammans. Det var alltid trevligt. Ibland dök hans vänner upp.  De skrattade mycket och hittade på roliga saker tillsammans. Kvinnan tänkte att nu hade hon äntligen mött mannen i sitt liv.

Nu har det gått ett år och kvinnan har börjat lägga märke till att mannen ibland när de dricker alkohol beter sig på ett otrevligt sätt. Ibland kan han kännas nästintill hotfull och dessutom upplever hon honom alltmer frånvarande.  Allt oftare kommer han hem framåt småtimmarna och är ordentligt berusad. När kvinnan försöker föra ämnet på tal blir han aggressiv och anklagar henne för att inte förstå honom och säger att hon överreagerar.

En del av förnekelsen är att skydda och normalisera

Nu börjar kvinnan se saker som hon inte vill se. Här det naturligt och högst mänskligt att vi förnekar verkligheten. Kvinnan förklarar bort mannens beteende med att han har det så stressigt på jobbet. Under tiden som hon också lägger skuld på sig själv. Kanske låter hennes inre röst något i stil med; “Det är jag som är tråkig. Om jag bara anstränger mig lite mer.” Det här är väldigt vanligt. Som medberoende tar jag på mig skulden för hur andra agerar. Jag försöker hitta sätt att agera så att den andre personen ska bete sig som vi så högt önskar. Kanske har kvinnan någon väninna som börjar undra över mannens beteende. Då förklarar hon snabbt bort det, allt för att slippa känna smärtan. Detta är vad en normaliseringsprocess är för något. Så nu vet du dessutom mer om hur en normaliseringsprocess fungerar.

Så här går en normaliseringsprocess till

Till en början i en relation kanske allt har känts fantastiskt. Under förälskelsefasen så är det helt normalt att man förskönar varandra och dessutom väljer att inte se det som inte är så smickrande hos varandra. Det är inget fel i det. Problemet kommer om vår partner sakta men säkert utsätter oss för större och större gränslöshet. Till en början kan det ske nästan omärkligt. Ofta sker det gradvis, så att vi efter ett tag  normaliserar ett beteende som inte är ok.  Det är det som är en normaliseringsprocess.

Om vi lever i en relation som inte är bra för oss är det inte ovanligt att vi så småningom skyddar och normaliserar. Det kan vara så att vi lever med någon i missbruk eller någon som inte visar oss den respekt, värme och uppmärksamhet som vi förtjänar. Ofta går det hand i hand, men det behöver inte vara så att du lever med en missbrukare. Även personer som inte är i missbruk kan behandla oss illa. Ibland tänker jag att den värsta sorten är de som subtilt misshandlar oss psykiskt. Det är ganska enkelt att se att en missbrukare eller någon som utövar fysiskt våld är gränslösa mot oss. Men när det kommer till psykisk misshandel är det inte alltid lika lätt att se. Kanske din partner bara säger eller gör elaka saker när ni är själva. I sammanhang med andra kan din partner visa sig från sin bästa sida. Då är det lätt att du börjar tvivla på dig själv. Du börjar kanske tänka att det är du som överdriver. Att det är ditt fel. Därpå kanske en tanke om att om jag bara hade ansträngt mig lite mer.

Det är aldrig ditt fel!

Det är aldrig ditt fel! Din del är att du stannar i en relation med någon som inte behandlar dig väl.  Det finns hjälp att få. Se till att du tar hjälp av någon som har kompetens om medberoende.

Med värme och kärlek

Jessica McLellan Stilla hem

Okategoriserade

Hur gör du när du sätter gränser? Kliver du in i boxningsringen eller skyddar du dig?

Grunden till svårigheter att sätta gränser läggs redan i barndomen

lösa konflikt
När vi försvarar våra gränser har vi en tendens att kliva in i boxningsringen för att lösa konflikt mm

Har du någon gång fått höra att du behöver lära dig att sätta gränser? Har du har låtit andra invadera dig och helt kört över dina gränser? Av olika anledningar har du lärt dig att anpassa dig efter andra och samtidigt köra över dina egna behov.  Kanske har du som barn fått lära dig att i första hand ta hänsyn till andras behov och känslor. Det kanske har lärt dig att du ska sätta andra före, dina känslor och behov kommer i andra hand. När vi som barn inte får lära oss att känna alla våra känslor och stå upp för våra behov på ett sunt sätt, så kan det leda till att vi i vuxen ålder låter andra invadera oss. Vi låter helt enkelt andra kliva över våra gränser. Som medberoende är det vanligt att du inte ens vet vad du har för gränser.

Vad blir skillnaden när vi skyddar kontra försvarar våra gränser?

Så hur kan det se ut i en konflikt? Låt mig ta ett exempel taget från verkligheten. En kvinna som är medberoende lever med en man som har mycket svårt att låta bli godis om det finns hemma. Kvinnan har varit och fyndat större mängder godis som finns på lite olika ställen i hemmet. Mannen blir upprörd och fräser åt kvinnan att hon ska låsa in godiset så att han inte kan äta av det. Kvinnan blir arg och fräser tillbaka “jag tänker inte ta ansvar för ditt matmissbruk”. Här är ett tydligt exempel på två personer som försvarar sina gränser och kliver in på varandras planhalvor. Bråket är ett faktum! Hur hade de istället kunna lösa sin konflikt? Låt mig först påminna dig om planhalvorna.

En kort påminnelse om Planhalvorna

Planhalvorna i en relation
Planhalvorna visar hur en sund relation fungerar, båda parter har sin egen planhalva. När de är på sin respektive planhalva har de koll på vad de känner och vad de behöver. I vi:et möts de och gör saker som stärker relationen.

Bilden till höger illustrerar en väl fungerande relation. När jag befinner mig på min planhalva har jag koll på mina känslor och mina behov. Jag vet vad jag behöver för att må bra och jag kan uttrycka det på ett sunt sätt och likaså min partner. Vi kan mötas i viet. I viet gör vi saker som stärker vår relation samtidigt som vi visar varandra sårbarhet. Utöver det samarbetar vi och kan möta varandras behov. Jag har fortfarande kvar en fot på min egen planhalva. På min planhalva tillåter jag  mig att känna det jag känner och tycka det jag tycker. Jag tar helt enkelt ansvar för mitt eget mående utan att för den sakens skull köra över min partner på något sätt. ” Ett sätt att känna igen att vi är i viet är genom att när min partner uttrycker ett behov eller önskan, så känner jag att jag har rätt att säga ja eller nej.

Två olika förhållningssätt som gör hela skillnaden

Så låt oss gå tillbaka till paret ovan. Till att börja med, när mannen säger åt kvinnan att hon ska låsa in godiset är ett tydligt exempel på när han kliver in på hennes planhalva. Han talar om för henne vad hon ska göra. Det han skulle kunna göra istället är att kliva in i vi:et och ställa en fråga. Om han hade gjort det hade det kunnat låta så här: “Älskling, skulle du kunna tänka dig att hjälpa mig genom att låsa in godiset. Jag har ju så svårt att låta bli att äta det när det finns lättillgängligt.” I det här läget har kvinnan ett val att göra. Hon kan välja att säga: “Nej, jag vill inte ta på mig fler saker att göra. Du får lösa det på ett annat sätt.” Eller så hade hon kunnat svara: “Självklart, hjälper jag dig med det, jag vet att du har svårt att låta bli. Båda sätten att svara är exempel på hur kvinnan är kvar i vi:et.” Så som du kan se betyder det inte att vi alltid möter vår partners behov i viet, men vi kan göra det.

Hade de kunnat lösa en konflikt istället för att kliva in i boxningsringen?

Hur började det? Vad var det kvinnan gjorde initialt? När mannen talade om vad hon skulle göra kände hon att hon behövde försvara sig. I det ögonblicket klev hon direkt in på hans planhalva och talade om för honom vad han hade för problem och att han minsann fick sköta sig själv. När vi känner oss invaderade är det lätt att vi vill försvara oss. Om det i det här läget är möjligt för oss att stanna upp, börja med att andas och dessutom ta ett steg tillbaka in på min egen planhalva, så kan en konflikt undvikas. Kanske du till och med kan lösa en konflikt med din partner. När vi är riktigt bra på det här behöver det inte ens bli en konflikt. Då kommunicerar vi i viet. Där ingen av parterna känner sig attackerad, invaderad eller kritiserad.

Om du är utsatt för psykiskt eller fysiskt våld eller är rädd för att bli det

OBS! Lever du i en relation där du av någon anledning är rädd för att sätta gränser. Dessutom med risk för att bli utsatt för psykiskt eller fysiskt våld. Ta hjälp av någon som kan vägleda dig så att du inte utsätter dig för onödig fara.  Det finns terapeuter som är specialiserade på medberoende till narcissister. Vill du ha vägledning är du varmt välkommen att kontakta mig på jessica@stillahem.se eller 070-791 48 23.