Att sätta hälsosamma gränser-hur gör man och vems ansvar är det?

Hur gör man när man sätter hälsosamma gränser?

Ett av de största problemen med att sätta hälsosamma gränser är vi är alldeles för många som inte vet var gränsen går. Ofta är vi upptagna med att försöka få andra att respektera våra gränser. Vi kämpar för att andra ska behandla oss på ett annat sätt. Känner du igen dig? När vi pratar om en missbrukare eller kanske någon som är kriminell är det lätt att se att en sådan person är gränslös. En sådan person är ofta gränslös mot andra, respekterar varken regler eller andra människor.  Det är lätt att lägga hela skulden där. Nej, det är inte ok att någon annan kör över våra gränser eller inte håller sig till överenskommelser. Den personen gör förmodligen fel. Men vad är min del?

Vad är min del när jag blir behandlad respektlöst?

Det är aldrig mitt fel när jag blir behandlad orättvist. Men jag har mycket att vinna på genom att börja utforska vad min del är. Om jag har en medberoendeproblematik är det troligt att jag har en föreställning om att jag behöver anpassa mig efter andra. Mitt värde ligger i andra ser och bekräftar mig. När andra uppskattar och bekräftar mig tryggas jag i att jag är värdefull. Det kan leda till att jag letar efter svaret om vad som är ok och inte hos andra. Om min partner till exempel kränker mig regelbundet är det vanligt att jag beklagar mig till mina vänner. Jag ställer frågan till andra om det är ok eller inte. Det är lätt att fastna i att min partner borde göra på ett annat sätt. Det är förmodligen sant. Men hur mycket jag än tycker det kommer den personen förmodligen inte att ändra sig. Om jag kan sätta hälsosamma gränser behöver jag inte fråga andra, jag behöver inte gå omkring och tänka att andra borde göra på ett annat sätt. När någon inte behandlar mig väl kan jag uttrycka och agera på vad som inte är ok för mig. Det kan i det här fallet innebära att jag lämnar min partner.

Vem bestämmer var gränsen går?

Du och bara du kan bestämma var din hälsosamma gräns går och hålla den. Det är inte din chefs, din partners, din väns eller dina föräldrars uppgift. Med undantag för om du är ett barn. där är det dina vårdnadshavares yttersta uppgift. Dina föräldrar hade ett ansvar under din uppväxt att skydda dig och att lära dig att sätta hälsosamma gränser. Om dina föräldrar inte visste hur man gjorde, så kunde de inte heller lära dig. Då är det din uppgift som vuxen att lära dig det. Jag lovar att det är värt det. Inte alltid lätt, men värt mödan. Din uppgift är att utforska dig själv och hitta svaret hos dig och inte hos någon annan. Det är aldrig fel att ventilera sina tankar med andra. Men svaret finns hos dig. Vill du vara i en relation där din partner regelbundet fräser åt dig? En sådan relation vill inte jag vara i. Men det är ok om det inte är en stor sak för dig. Min gräns går inte där din går. Det är din uppgift att ta reda på var din går.

Hur ska man veta var gränsen går?

Hur ska man kunna sätta hälsosamma gränser när man inte vet var gränsen går? Det kan man inte. Därför behöver du börja med att lära känna dig själv. Vad tycker du om? Hur vill du ha det? Du får bestämma det själv. Det är inte någon annans uppgift. Våga stanna upp i olika situationer och känn efter. Hur känns det för mig när jag umgås med den här vännen. Gör det mig glad eller kanske nedstämd. Våga känna och reflektera över om du umgås med rätt människor. Är du på rätt arbetsplats? Firar du julen som du vill? Du har rätt att välja det liv du vill leva.