Hur gör du när du sätter gränser? Kliver du in i boxningsringen eller skyddar du dig?

Grunden till svårigheter att sätta gränser läggs redan i barndomen

Har du någon gång fått höra att du behöver lära dig att sätta gränser? Har du har låtit andra invadera dig och helt kört över dina gränser? Av olika anledningar har du lärt dig att anpassa dig efter andra och samtidigt köra över dina egna behov.  Kanske har du som barn fått lära dig att i första hand ta hänsyn till andras behov och känslor. Det kanske har lärt dig att du ska sätta andra före, dina känslor och behov kommer i andra hand. När vi som barn inte får lära oss att känna alla våra känslor och stå upp för våra behov på ett sunt sätt, så kan det leda till att vi i vuxen ålder låter andra invadera oss. Vi låter helt enkelt andra kliva över våra gränser. Som medberoende är det vanligt att du inte ens vet vad du har för gränser.

Vad blir skillnaden när vi skyddar kontra försvarar våra gränser?

Så hur kan det se ut i en konflikt? Låt mig ta ett exempel taget från verkligheten. En kvinna som är medberoende lever med en man som har mycket svårt att låta bli godis om det finns hemma. Kvinnan har varit och fyndat större mängder godis som finns på lite olika ställen i hemmet. Mannen blir upprörd och fräser åt kvinnan att hon ska låsa in godiset så att han inte kan äta av det. Kvinnan blir arg och fräser tillbaka “jag tänker inte ta ansvar för ditt matmissbruk”. Här är ett tydligt exempel på två personer som försvarar sina gränser och kliver in på varandras planhalvor. Bråket är ett faktum! Hur hade de istället kunna lösa sin konflikt? Låt mig först påminna dig om planhalvorna.

En kort påminnelse om Planhalvorna

Bilden till höger illustrerar en väl fungerande relation. När jag befinner mig på min planhalva har jag koll på mina känslor och mina behov. Jag vet vad jag behöver för att må bra och jag kan uttrycka det på ett sunt sätt och likaså min partner. Vi kan mötas i viet. I viet gör vi saker som stärker vår relation samtidigt som vi visar varandra sårbarhet. Utöver det samarbetar vi och kan möta varandras behov. Jag har fortfarande kvar en fot på min egen planhalva. På min planhalva tillåter jag  mig att känna det jag känner och tycka det jag tycker. Jag tar helt enkelt ansvar för mitt eget mående utan att för den sakens skull köra över min partner på något sätt. ” Ett sätt att känna igen att vi är i viet är genom att när min partner uttrycker ett behov eller önskan, så känner jag att jag har rätt att säga ja eller nej.

Två olika förhållningssätt som gör hela skillnaden

Så låt oss gå tillbaka till paret ovan. Till att börja med, när mannen säger åt kvinnan att hon ska låsa in godiset är ett tydligt exempel på när han kliver in på hennes planhalva. Han talar om för henne vad hon ska göra. Det han skulle kunna göra istället är att kliva in i vi:et och ställa en fråga. Om han hade gjort det hade det kunnat låta så här: “Älskling, skulle du kunna tänka dig att hjälpa mig genom att låsa in godiset. Jag har ju så svårt att låta bli att äta det när det finns lättillgängligt.” I det här läget har kvinnan ett val att göra. Hon kan välja att säga: “Nej, jag vill inte ta på mig fler saker att göra. Du får lösa det på ett annat sätt.” Eller så hade hon kunnat svara: “Självklart, hjälper jag dig med det, jag vet att du har svårt att låta bli. Båda sätten att svara är exempel på hur kvinnan är kvar i vi:et.” Så som du kan se betyder det inte att vi alltid möter vår partners behov i viet, men vi kan göra det.

Hade de kunnat lösa en konflikt istället för att kliva in i boxningsringen?

Hur började det? Vad var det kvinnan gjorde initialt? När mannen talade om vad hon skulle göra kände hon att hon behövde försvara sig. I det ögonblicket klev hon direkt in på hans planhalva och talade om för honom vad han hade för problem och att han minsann fick sköta sig själv. När vi känner oss invaderade är det lätt att vi vill försvara oss. Om det i det här läget är möjligt för oss att stanna upp, börja med att andas och dessutom ta ett steg tillbaka in på min egen planhalva, så kan en konflikt undvikas. Kanske du till och med kan lösa en konflikt med din partner. När vi är riktigt bra på det här behöver det inte ens bli en konflikt. Då kommunicerar vi i viet. Där ingen av parterna känner sig attackerad, invaderad eller kritiserad.

Om du är utsatt för psykiskt eller fysiskt våld eller är rädd för att bli det

OBS! Lever du i en relation där du av någon anledning är rädd för att sätta gränser. Dessutom med risk för att bli utsatt för psykiskt eller fysiskt våld. Ta hjälp av någon som kan vägleda dig så att du inte utsätter dig för onödig fara.  Det finns terapeuter som är specialiserade på medberoende till narcissister. Vill du ha vägledning är du varmt välkommen att kontakta mig på [email protected] eller 070-791 48 23.