Att vara på någon annans planhalva – en medberoendes dilemma

Vems planhalva befinner du dig på?

Ett av mina viktigaste verktyg i terapirummet är planhalvorna. Planhalvorna använder jag i samtal om medberoende men verktyget är dessutom väldigt kraftfullt  när det kommer till föräldraskap och inte minst i parrelationer.

Bilden ovan illustrerar en väl fungerande relation. När jag befinner mig på min planhalva har jag koll på mina känslor och mina behov. Jag vet vad jag behöver för att må bra och jag kan uttrycka det på ett sunt sätt och likaså min partner. Vi kan mötas i viet. I viet gör vi saker som stärker vår relation samtidigt som vi visar varandra sårbarhet. Utöver det samarbetar vi och möts. Jag har fortfarande kvar en fot på min egen planhalva. På min planhalva tillåter jag  mig att känna det jag känner och tycka det jag tycker. Jag tar helt enkelt ansvar för mitt eget mående utan att för den sakens skull köra över min partner på något sätt.

Hur planhalvorna kan hjälpa dig att se vad som är ditt ansvar

När vi har en medberoendeproblematik har vi lärt oss att vara på andras planhalvor. Vi känner vad vår partner känner, vi tror oss veta vad vår partner/barn behöver innan de själva vet det. Det här tränas vi i redan i barndomen. Jag lärde mig väldigt tidigt att känna in andras känslor och behov och tog på mig ansvar för andra.  Jag kan blixtsnabbt läsa av stämningen i ett rum. Det skulle naturligtvis inte vara ett problem om det inte var för att jag tappade bort mig själv i det. Det är som att sugas in på de andras planhalva, jag känner av stämningen i syfte att anpassa mig. I det tappar jag lätt bort mig själv, blir självmedveten, gör allt för att passa in, istället för att bara vara jag.

När jag är medberoende tar jag lätt på mig ansvaret för andras känslor. Ofta tror jag att det handlar om mig. Jag ser det dessutom som min uppgift att stämningen är god i en grupp. Om jag inte lyckas skapa en god stämning kan jag känna skuld och tar på mig hela ansvaret. Allt det här gör vi i all välmening, vi gör saker eller säger saker för att skydda andra från det vi uppfattar som obehagliga känslor eller situationer. Men när vi går in och tar ansvar för någon annan så förminskar vi dem. Vi fråntar de ansvaret att växa, indirekt säger vi “jag tror inte att du klarar det här själv, så jag gör det åt dig”.  

Att ta det första steget, planhalvorna hjälper dig att se

Det första steget att ta i sitt tillfrisknande som medberoende är att börja få syn på när jag är på någon annans planhalva. Till att börja med kan det svårt. Som medberoende är jag så van att känna andras känslor. Dessutom ta har jag lätt för att in andras behov och känslor. Det gör att det är svårt att skilja på andras känslor och behov från min egna. Det är vanligt att vi inte ens vet vad vi har för behov själva, det var så länge sedan vi lärde oss att andras behov går före våra egna att vi sedan länge stängt av kontakten med våra egna. 

När jag väl lärt mig att se när jag är på någon annans planhalva behöver jag hitta sätt att ta mig tillbaka till min egen planhalva. Låt det steget ta den tid det tar. Ge dig själv allt tålamod, förståelse och förlåtelse för dig själv. Kanske har du under hela ditt liv tränat dig i att vara på någon annans planhalva. Låt det då ta sin tid att ta dig tillbaka till din egen planhalva och ha tålamod med att det kan upplevas som svårt till en början..

Så glöm inte vara snäll mot dig själv här.  Det är ett stort framsteg att du bara börjar se att du är på någon annans planhalva. Nästa steg är att ta dig tillbaka till din egen och låta andra ta ansvar för det som är deras.